fredag 15 augusti 2014

Dags för Kristdemokraterna att ta över ansvaret för rättspolitiken


Skriver i Smålandsposten om att jag tycker vi behöver nya ambitioner inom rättspolitiken. 

torsdag 7 augusti 2014

Oroande fokus på identitetspolitik


Läs gärna min artikel på Sourze om problemen med identitetspolitiken och att allt fler väljer att ställa grupper mot varandra.

tisdag 22 juli 2014

Låt inte FI sätta agendan


Skriver idag i Smålandsposten om att det är oroande att extrempartiet Feministiskt Initiativ tillåts sätta agendan för den politiska debatten och påverka etablerade partier.

tisdag 8 juli 2014

Vi behöver inga nya miljonprogram


Skriver idag en replik till Sara Abdollahi i Expressen. Hon påstår att det som behövs ett nytt miljonprogram. Min linje är att vi inte ska bygga nytt utanförskap utan bygga bort utanförskapet.

måndag 30 juni 2014

Tal i Almedalen


Idag är Kristdemokraternas dag under Almedalsveckan där jag hade förmånen att hålla tal i parken före Göran Hägglund.
Detta är vad jag valde att säga:

I höst är det 12 år och tre valrörelser sedan jag gick med i Kristdemokraterna. Jag var då 16 år och bodde med min ensamstående mor och två yngre systrar i ett miljonprogramsområde strax söder om Stockholm. I min tillvaro var utanförskap och kriminalitet en vardag som gjorde att jag ville engagera mig för förändring. Redan då tyckte jag att Socialdemokraternas monotona budskap om högre bidrag var verklighetsfrånvänt för en ung tjej som ville skaffa sig ett jobb och kunna känna sig trygg när hon gick hem om kvällarna.

Men, även om vänsterpartierna redan då gjorde fel analyser när de sa: ”fler fritidsgårdar!” - när allt vi önskade var en närpolis eller ”nya miljonprogram!” när vi såg hur illa det var att bo i det förra - så har framförallt Socialdemokraterna av idag tagit tydliga steg bort från den vardag som påverkar människor som inte besöker Almedalen varje år. Trots att de varit ett parti som i decennier påstått sig förespråka de som haft en uppväxt som min.

Igår talade Löfven om könsmaktsordningen och hur Sverige ska vara en feministisk förebild. Men jag kan säga att problemet i områdena jag växte upp i – det var inte bristen på en trendkänslig feministisk analys eller att mamman och pappan inte delade helt lika på föräldraförsäkringen. Problemet var att det ofta inte ens fanns någon pappa. 

Problemet var inte att kvinnor inte fick en plats i en börsbolagsstyrelse utan att många kvinnor, som min mor, under längre perioder inte ens lyckades ta sig in på arbetsmarknaden.

Det är för mig uppenbart att Socialdemokraterna påverkats av den elitistiska radikaliseringen av det svenska debattklimatet och en av dess skrämmande företeelser - nämligen feministiskt initiativ – ett vänsterparti med tydliga totalitära drag.

Även om partiet tack och lov inte sitter i riksdagen har de bjudits in i de politiska finrummen – det varmaste välkomnandet har kommit från Löfvens gäng. I Europaparlamentet har nämligen Socialdemokraterna bjudit in dem till sin grupp S&D, vilket är den parlamentsgrupp som efter vårt EPP är den största. FI får nu inflytande bland regeringsbärande partier i Europa och påverkar agendan i deras radikala riktning.

En oroande frågeställning är hur stort inflytande detta parti skulle få i en rödgrön regering om de mot förmodan skulle ta sig in i riksdagen i september. Och vilket av alla deras radikala förslag som de kommer att prioritera högst vid förhandlingsborden.

Det finns ju några godbitar att plocka ifrån.

FI är ett parti som ser militär oro i omvärlden och drar slutsatsen att det är dags att lägga ner försvaret.

FI är ett parti som hör budskap om att fler behöver arbeta längre för att bekosta välfärden och drar slutsatsen att fler behöver arbeta mindre.

FI är ett parti som tror att vägen mot jämställdhetens nirvana går genom att ta makten över familjen från föräldrarna, makten över företagen från ägarna och makten över vilken smiley du ska använda från dig.

För FI är det inget som är så viktigt som att genomföra radikalfemistiska reformer. Längst ner i prioriteringslistan hamnar att förhålla sig till ekonomiska ramverket som tydligen är en patriarkal företeelse.

500 miljarder – en halv biljon kronor, hamnar deras reformnota på. En nivå som får vänsterpartiet att framstå som realistiska mellanmjölkspragmatiker i sin socialism.

Några av er kanske tänker att de ska finansiera detta genom att avskaffa försvaret. De vill alltså ta bort 47 miljarder av statens utgifter. Men jag saknar fortfarande 453 miljarder av finansieringen. Det skulle inte hjälpa om vi lade ner polisen och resten av rättsväsendet, avskaffade föräldraförsäkringen och barnbidraget och stängde alla landets skolor. Vi skulle fortfarande inte ha råd med deras verklighetsfrånvända politik. Vi har inte råd med en rödgrön regering som låter ett totalitärt vänsterparti påverka agendan.

Det finns självklart många andra partier som är oense med oss kristdemokrater inom olika politikområden, men Feministiskt initiativ är Kristdemokraternas totala motpol i svensk politik. 

Hur oppositionen i övrigt planerar att göra upp om viktiga frågor inför hösten det är högst oklart. Visserligen vill en majoritet av de rödgröna partierna minska arbetstiden – om det blir 35 eller 30 arbetade timmar istället för 40 är ganska irrelevant. Vi har uppenbarligen ett regeringsalternativ som inser att vi behöver arbeta mer – Alliansen - och ett alternativ som tror att vägen till tillväxt är att arbeta mindre.

Eller vänta – tillväxt – var kanske ett förhastat uttryck - sånt är i alla fall inte Miljöpartiet intresserade av. Tillväxt – som innebär mer pengar till hushållen, fler i arbete och ökade skatteintäkter – det är inget som hör hemma i den gröna framtidsutopin.

De verklighetsfrånvända löftena är ett tecken på en av baksidorna med demokratin. I demokratier tenderar nämligen eliter inom politiken, media, företagsvärlden och kulturen skapa en anonym despotism över vad som är den enda sanningen om samhällets tillstånd. Ingen kan dock utkrävas ansvar för åsiktshegemonin. 

Det här påverkar alla. Kanske inte minst de politiska partierna och andra som står i fokus denna vecka. Hegemonin har lett fram till det rådande politiska debattklimatet – ett klimat som jag tycker präglas av framför allt ängslighet och vilsenhet.

Situationen i debatten påminner mig om högstadieungdomar som trevande söker bekräftelse för dagens outfit av tjejerna i klassen ovan.

Få vågar lita på att de idéer som legat till grund för våra partiers existens faktiskt ska bära. Resultatet är en söndertriangulerad samhällsdebatt där väljarna inte ser skillnaden mellan partierna och väljer de radikala mörkröda eller ljusbruna alternativen som nu blir den enda verkliga oppositionen.

Många, kanske särskilt besökare av den här veckan, är så fokuserade på att det överordnade kvalitetsmåttet i politiken alltid är nyheter, förnyelse och förändring. Inget av det som redan existerar är av värde – än mindre något som har varit förr.

Det är ett perspektiv som står i total kontrast till vårt kristdemokratiska förvaltarskapsperspektiv. Allt det som vi äger har vi ärvt av våra förfäder och företrädare. Vi ska förvalta det till våra barn och våra efterträdare. Vi bor i ett land som anses vara ett av de bästa att leva i. Ett land som har klarat sig helskinnat ur en global finanskris. Ett av de allra mest jämställda. Det är inte F! radikalfeminism som har tagit oss dit. Eller miljöpartiets tillväxtfientlighet. Eller socialdemokratins högskattesamhälle.

Vi är en del av ledet som ska utveckla Sverige inte genom revolution utan naturlig politisk evolution. Politiska reformer ska syfta till förbättring och utveckling snarare att bli uppbrott och total förkastelse av allt det som redan existerar. Vi ska bygga vidare på det goda i samhället som byggts upp under generationer med en hänsyn till politikens gränser.

Detta står i motsats till all denna politiska ängslighet som präglar så många av de etablerade partierna, vilket gör mig extra stolt över att vara kristdemokrat. 

Vi står för något unikt. När andra ropar ”död åt familjen” säger vi ”stärk familjen”. När andra ropar ”lägg ner försvaret” säger vi ”stärk försvaret”. När andra ropar ”noll tillväxt” är säger vi ”stärkt tillväxt”. Vi Kristdemorkater kommer inte att tala om senaste trenden inom konfliktteori utan fokus ligger på vardagen som ickealmedalsbesökare – på de problem jag mötte när jag som ung förortstjej valde att gå med i Kristdemokraterna. Vi vill se ett samhälle som håller ihop och familjer som håller samman.

Vi Kristdemokrater blir som få andra anklagade för att ha fel analys. Att inte passa in. Men vet ni vad? De där tjejerna i klassen ovan kan ropa bäst de vill att min stil är omodern och inte trendmässig. Det må så vara. Jag har ärvt den. Den är tidlös och jag är stolt över den.

Tack för att ni lyssnat – om några minuter kommer kvällens huvudnummer.

torsdag 26 juni 2014

Företagarnas kandidatguide


Inför valet har Företagarna tagit fram en kandidatguide där du som väljare kan se vad vi politiker tycker om företagens villkor och hur de kan förbättras. Här kan du se min profil och göra testet för att matcha till just din kandidat.

måndag 9 juni 2014

Ingen motsättning mellan brottsförebyggande arbete och högre straff

Kriminologen Jonatan Meyer skriver på SvD Brännpunkt att vi behöver överge hårda straff och satsa på brottsförebyggande arbete eftersom att det i stort sett bara är vid planerad brottslighet som strängare straff får en förebyggande verkan. Åter igen gör en kriminolog misstaget att dra den kraftigt förenklade och felaktiga slutsatsen att det råder ett motsatsförhållande mellan att förebygga brott och ha rättvisa straff.


Resonemang som liknar Meyers är det som ligger bakom den rådande situationen i Sverige - ett land där ekonomisk brottslighet många gånger straffas hårdare än grova vålds- och sexualbrott. Vi måste givetvis föra en politik för att förebygga brott genom att exempelvis stärka familjens ställning och förbättra resultaten i svenska skolan, men man begår ett stort misstag om man talar om rättsväsendet utan förstå att rättvisan har en roll att spela i sammanhanget. Tyvärr är detta misstag alldeles för vanligt. Hårdare straff, främst för vålds- och sexualbrott, krävs för att ge upprättelse åt brottsoffret och ge brottslingen en reell chans att sona sina brott. Svensk kriminologi har alltför länge blundat för detta perspektiv.

torsdag 15 maj 2014

SMP om min kandidatur


Idag skriver Smålandsposten en blänkare om min kandidatur till Europaparlamentet. Läs artikeln här. De har också en längre intervju med Lars Adaktusson.

onsdag 14 maj 2014

Skyttedal och Adaktusson i lunchsamtal



Idag var jag och Lars Adaktusson gäster i Brolléus lunchsamtal i P4 Kronoberg. Lyssna på avsnittet

här

tisdag 13 maj 2014

Lyssna på min podcast i Synfält framåt



Denna vecka är det dags för mitt avsnitt i podcasten Synfält framåt. Se till att prenumerera på deras grymma podcast här, lyssna på mitt avsnitt här eller ladda ner här

onsdag 7 maj 2014

KDU:s korta puff inför Skolval 2014

Alla ungdomsförbund fick göra en idéorienterad puff inför Skolval 2014. Här är KDU:s.




måndag 5 maj 2014

Debatt om integritet mot Piratpartiet


Idag medverkade jag i en debatt i P3 Nyheter med Karlsten. Det var en duell inför EU-valet som handlade om integritet och jag mötte Piratpartiets Amelia Andersdotter. Ni kan lyssna på debatten här.

torsdag 17 april 2014

Rättvisan hör hemma i rättssystemet



Skriver idag i Svensk Tidskrift om att vi bör skapa en rättviseprincip i straffmätningen. Läs artikeln här.

onsdag 16 april 2014

Mer valfrihet åt familjen - inga fler pekpinnar


Skriver på nätsajten Sourze om familjepolitik och att vi behöver färre pekpinnar. Du kan läsa vad jag skriver här.

måndag 7 april 2014

Dags att satsa på försvaret



Idag skriver jag i Smålandsposten tillsammans med Andreas Braw som är försvarspolitisk talesperson för KDU. Läs artikeln här.