tisdagen den 19:e oktober 2010

Har livstidsstraffet gjort sitt?

Jackie Arklöv vill släppas ut om två år. För mig är det ett tydligt exempel på hur fel systemet egentligen är.

Det sägs att Jackie Arklöv har bättrat sig. Gjort framsteg i fängelset. Och så är säkert fallet. Men det här handlar inte bara om Arklöv. Det handlar framför allt om polismännen Olle Borén och Robert Karlström. Om deras barn, föräldrar och hustrur. Det handlar om att skipa rättvisa.

Det är inte rättvist om en person som begått ett sånt allvarligt brott släpps ut så tidigt. Varken för de närstående eller ens för Jackie Arklöv själv. Det är först när straffen för vålds- och sexualbrott står i proportion till det brott som begåtts som brottslingen på riktigt kan få upprättelse.

Vi har redan hört samhällets reaktioner på att en polismördare ska sättas på fri fot. Tror ni att Arklöv med de förutsättningarna får en ärlig chans när han släpps ut? Knappast. Nej, straffen måste höjas och närma sig en nivå som ligger närmare folkets uppfattning om vad som är en rättvist. Annars blir det omöjligt för brottslingar att på allvar sona sina brott och komma tillbaka till samhället. Upprättelse är ett motiv som måste finnas med när man utdömer ett straff. Upprättelse för både brottsling och brottsoffer.

För att uppnå upprättelse måste man se över systemet även för livstidsstraffen. Idag kan man begära att få sitt straff tidsbestämt redan efter 10 år. Det blir utifrån det ganska löjligt att kalla det för just ett livstidsstraff.

Arklöv är en polismördare. Det begreppet är laddat, och det med rätta. Han har berövat livet på två män som valt att dedikera sina liv till att upprätthålla lag och ordning, för att skydda dig och mig på gator och torg. Att denna man skulle få gå fri redan efter 13 år, är inget annat än absurt. Straffet som utdömdes var livstid. Det var en korrekt bedömning av domstolen. I Sverige brukar livstidsstraffet innebära mellan 18-25 år, vilket redan är för lite. En rimlig början för att få ett mer proportionerligt system vore att höja gränsen för att ansöka om tidsbestämning till 20 år. Frågan återstår dock, är det verkligen livstid?

0 kommentarer: